14.02.2016 10:43
Har man en gång varit hungrig och svältande, så undviker man det igen om man kan. Det ligger i vår allas natur. Ali är hungrig, alltid. Matsituationerna är speciella, hon är som en portugisisk dammsugare. Zelda har tagit en smakbit när Ali är klar. Men i dag på morgonen, intog hon detta läge när hun sugit i sig sin mat! Naturligtvis med full koll på Zeldas. Underbara vovve. Hon lär sig så fort reglerna. Inomhus slappnar hon av fint och softar. Promenaderna älskar hon, men är på G. Så i dag ska vi koncentrera långpromenaden med att, det är inte ok att skälla på alla, vare sig de förtjänar det eller inte. Hussen i huset väckte hon för övrigt med att sitta och tokstirra, när han väl öppnade de ljusbå gick svansen i 180 :)
13.02.2016 21:30
Att ha en vuxen hund med annorlunda bagage med sig, skiljer inte så mycket från att ha valp. Den stora skillnaden är att med en stray, måste du vara vaksam hela tiden i början och ha ett tydligt ledarskap. Här kan man ge sig in i en djungel för att definiera vad ett tydligt ledarskap är. Det tänker jag inte göra. Mer än att förklara i stora drag vad det handlar om här hos oss.
-
Matsituatiuation; var och en har sin skål och ska hålla sig där. Den som är klar före, lägger sig ner och väntar tills den andra är klar.
Lättare sagt än gjort kanske. Men jag står där, mitt emellan, så, när Ali har dammsugit i sig sin mat på en nanosekund och Zelda bara har börjat blir det spännande. Ali är övertygad om att hon kan kasta sig likt ett morrande odjur och ta över. Men tjejen kan, om än det sitter långt inne, hundiska. Så jag behöver bara med min position visa, det är min. Zelda ogillar skarpt konflikter när hon äter, vill ha lugn i lägret. Detta har varit en klockren metod, kräver som med allt tålamod, lugn och närvaro. När alla de tre var hemma, rörde de aldrig varandras matskål, förrän den som är färdig, tydligt visat det med att lämna rummet.
- promenader; En hund ska inte dra i koppel, inte skälla på förbipasserande och mötande. Och framförallt inte hoppa på människor. Not the right state of mind. Vad beror det på?
För Alis del, energi. Frustration. Rädsla. Osäkerhet. Hade hon varit en rottis hade folk sprungit som harar. Men nu råkar hon vara lilla söta Ali. Här har vi massor med jobb. Men ett lätt jobb när man förstår bakgrund. Ännu bättre blir det när vi, som i dag, möter kunniga människor. Situation skogen: coola zelda som vanligt lös och lyhörd. Ali i lång spårlina. En äldre man med en superfin Golden Retriever dyker upp. Båda lika coola. Jag hinner inte med att fånga upp Ali, vilket resulterar i att hon kastar sig in i lek. Här nånstans insåg jag att denna vovve behöver HFS, Hundiska För Sheltervovvar, nä det är inte ok lek när man kastar sig som en projektil mot strupen alternativt ben på hundar! Men denne coola golden, hanterade henne med lugn. Hon fick en HFS-kurs, hussen blev mäkta förvånad när jag berättade hennes historia. Han ansträngde sig extra för henne, mötte henne där hon var och skapade magi för Ali, hon vågade hälsa utan rädsla. Den coola golden satte sig ner och bara var. <3 <3. Mer sånt så kommer denna flickas rehab gå med stormsteg. Visade sig att mannen hade fått sin hund genom en omplacering, även denna hund hade en bakgrund.
Ungefär där har dagens lärdomar och träning varit. Ali lär sig fort, och anstränger sig för att förstå. Kommandon "ssss" och "sch" satt fort. "sss" betyder "sitt bredvid mig och varva ner nu" "sch" betyder lyssna. Så, nu i kväll har vi en trött Ali. Men nöjd med sig själv verkar det som.
För 7 dagar sedan var hon i en betongbur. I måndags startade hennes resa mot ett riktigt liv. En resa via flygplan, många händer och hanteringar. Resan är långt ifrån över. Det är nu den riktiga resan börjar. Den här bloggen kommer mest handla om Ali. Men hon ska, tillsammans med mig och Zelda, få alla människor förstå de oönskade hundarnas liv, hur inhumana människor kan göra. Jag vet däremot, att dessa hundar är helt otroliga i att gå vidare. Det Ali och de andra har lärt mig bland annat, är att förstå utan att lida med. Om jag lider med, kommer jag bara förstärka upplevelsen av dåtid.
Vi, jag och husse Daniel, ser fram mot morgondag, det gör inte zelda och Ali, de sover skönt nöjda med mat i magen, älskade.
13.02.2016 18:14
