Long time no see!!

Komplett datorhaveri har härjat, men det artar sig :) Därav min frånvaro här.

Mycket händer med lilla trasselblondinen. Hon börjar förstå att det inte är ok att growla ut människor hur som helst.Jag brukar kalla henne min pitbull med peruk. Och låt er inte luras av den ovanstående oskyldiga och söta minen! Hon är expert på att, lik en minröjare eller bombhund, söka av bänkar och övriga tänkbara ytor efter något ätbart. Det är som med barn, har man inte hört av en stund, den där speciella tystnaden, alternativt kännt luktenav hennes berömda fisar, då är nåt på g! I dag när jag kom hem, hade hon stulit ett ben från byrån, vilket förvisso var hundarnas, men undanlagt. Men så lurad hon blivit, den äldre och visare Zelda hade snott det av henne. Motdraget var att leta upp en påse frallor i köket, bädda ner dom med en toffel i korgen. Zelda gick inte på det konceptet tydligen. Humor är en väldigt stark sida hos henne och det är oerhört svårt att bli arg på henne, bara lite matt i bland. Ali är en riktigt busig unghund med en mental ålder på ca 8 månader. Helt underbart charmig. Bus med Zelda sker mycket och gärna, bara hålla i allt som är löst. Om nu inte Zelda är på humör, sitter Ali och högljutt beklagar sig tills Zelda veknar.

I morse funderade jag på om vi skulle besöka veterinär! Från att ha slukat maten, har hon övergått till att äta sakta en bit i taget, i morse sparade hon hälften! Gick sådär då..zelda uppskattade efterätten, var ett fint avbrott på hennes bantning.

I helgen ska vi försöka ha invägning, gissar på en viktuppgång på ca 2-2,5 kg. Målet är 20 kg!

Vi får väl smita in lite snyggt, Ali har snattat ganska bra där och morrat till personal som ev skulle kunnat ha någon åsikt om det. Sist när vi köpte nytt sele, låtsades de helt enkelt inte se hennes dykningar i lådor, fortsättning följer.....

Mina fina tjejer på promenad!

Bara älskar detta koppel. För endast 89 kr och fungerar precis som jag vill. Zelda som lufsar på och inte bryr sig om varken folk eller fä, kan göra det i full frihet. Ali, som behöver mer kontroll och styrning däremot, kan jag med att bara flytta handen uppåt eller nedåt, ta mer eller mindre kontroll. Utan att Zelda påverkas. Och kolla! jag kan fota samtidigt som vi går nu. Så fin har hon blivit i koppel min lilla raggsocka <3

Träning och innötning pågår dagligen och i varje moment med lilla bönan. Hon har förstått att Nisse och ebba vi möter på trottoaren, inte tänker göra illa henne. Hon har förstått att titta åt annat håll. Funkar så länge de inte pratar med henne. Men även där har hon förstått att man kan markera men inte attackera.

Tidigare var hon i bevakande och attackerande zon mentalt och stressfylld. Var svår att nå, så mycket av uteträning har handlat om download och lowmind. Ali är fortfarande alert, men en helt annan status. Har förstått, hon behöver inte. Ali är sjukt rolig att jobba med, hon lär sig fort och vill göra rätt. Även om hon inte alltid äger skills för att göra rätt. Men allt hänger ju på den positiva viljan, och den är det inget fel på!

Tidigare upplevde jag att hon hade ett mentalt lås i hjärnan. Hon har gett oss nyckeln. Och Ali har därmed öppnat upp och är mottaglig för vad Zelda lär henne. Hon tittar mycket på hur Zelda gör nu, i olika situationer. Till och med att man faktiskt ska sprätta loss med bakbenen när man bajjat ute, så nu har jag 2 jordfräsar som luckrar upp jorden uppe i skogen.

Vi sa vid ett tillfälle, när de börjar leka med varandra är mycket helat, jooorååå, kan man ju säga!

Dom leker nu, inomhus så det står härliga till. De retar varandra och stjäl leksaker av varandra. Hoppar och brottas. Mycket mycket humor och kärlek <3 <3 <3. De är klart underhållande att titta på, att sen allting ligger hursomhelst  och överallt gör inget, städa gör man ju ändå.

Jag har väntat på dagen då Zelda tillåter Ali att sova bredvid. På nåt sätt är det beviset, att Ali har landat. Och i veckan skedde det!! yey. Zelda tillåter nämligen inte vem som helst att sova bredvid. Hon är en varm vovve som gillar gos tills det blir för varmt.

De ser ut som de varulvar de är på bilden : )

Matsituationerna är ju sen länge problemfria, nu kan jag lämna köket medan de äter. Ali väntar så snällt på att Zelda ska bli klar. Men oftast är de klara samtidigt, då Ali inte längre slukar sin mat. Har börjat införa momentet, sitta och vänta när jag lägger upp maten direkt i skålarna på golvet. Ali tycker det är skitjobbigt, men gör det och väntar ivrigt på lösenordet "varsegod"

Ali är en resacue från shelter, som bott i en familj för några år sen. De andra är gatuhundar och födda på gatan, utom Zelda som lämnade till SoS av klok ägare, som 6-månaders valp. Stora skillnaden mellan shelterhund och gatuhund? Gatuhundar har sociala skills som betyder positivt. De är streetsmart och har haft frihet. De vet att charma för mat. De läser människor fort och har ett starkt flockbeteende. En shelter har varit i en dålig miljö inlåst och förmodat mindre kloka människor i mötet.  Självklart tappar man skills i den miljön! Ali vet verkligen inte hur hon ska hantera hund- och människomöten. Hon vill leka, hon vill hälsa, men uppträder aggressivt, Så där är vi nu och tränar. Inget möte förrän hon är lågaffektiv.Människor som börjar prata med mig, eller henne blir utskällda och gör gärna ett utfall, så, där tränar vi sitta still bredvid. Funkar. Önskar att min systers gamla rottis Shaz levde, han var en helt underbar hund på alla sätt, men han var så klok. Min lilla var ettrig som fn på honom. Shaz brydde sig inte i 2 tim, nu talar vi om terrier hängade i mungiporna, när Shaz ledsnade, lade han sig helt enkelt och resolut över ettertippan, där fick han ligga, med huvudet fritt, tills Shaz ansåg att han lugnat sig. Behöver jag säga att vi inte har några problem med lillen och rottisar??!! han har full respekt. Ali skulle behöva en shaz, som tar henne, på detta fina sätt. Zelda gör det. På sitt sätt. Men nu menar jag annan hund som hjälp.

Så, vi jobbar på mot nya mål och färdigheter. Jag har i alla fall världens goaste och gosigaste hundar! Ali kommer när hon är "klar" bli en riktig healer, Zelda har alltid koll och är i närheten, men ali kommer aldrig lämna min sida tror jag.

https://youtu.be/RHWI1ffanzo

Ali har definitivt kommit på lek! Idag fick hon egen pipis, den var först lite creepy, denna filmär 2 minuter av 30 min tokspel. Hon är ett ruskigt charmtroll den där Ali <3 <3.

I dag ska hon dessutom få träffa bästa Ollie, får se vad han , gamle man, säger om nya bruden.

Har dessutom hittat det perfekta kopplet, till en mycket billig penning. En enkel och genialisk lösning, mer om det senare. Nu ska vi ta tag i dagen.

Haft en underbar promenad med "the Growling Bitches" vilka inte alls gjorde skäl för sitt teamnamn idag. Att Zelda promenerar fint vet vi, men våår lilla ragdoll har inte superkoll på det och blir lätt upphetsad vid plötsliga händelser. Även om hon coolat ner betydligt. Ali hade en riktigt avslappnad stil i dag. Lungt och fint nötte hon asfalt på min vänstra sida. Ja, jag har dom på varsin sida än så länge, för att kontrollera var och en för sig.Nu är jag ibland en "lat" matte. Zelda gick utan sitt koppel, då fick Ali bära zeldas koppel ihop med sitt eget. Ett halvstryp modell skitstort. Ali har ett y-sele. Även zelda har sele ibland, mest för och växla samt att det fungerar ihop med bilbälte i bilen.  Och just det här med halsband är en historia för sig, precis som med bett till hästar. Det finns en uppsjö på marknaden att välja på! Min högst personliga åsikt är att det inte finns dåliga. Alla är bra, om hund/häst fungerar och tycks trivas med det. De enda selar jag kan vända mig emot är de som har ett drag runt mjuka delen av buken, hmmmm, vad händer där om jag har en hund som drar och gör utfall? jag drar tillbaka i deras buk. Jag vill att mina hundar ska gå bredvid mig utan att dra i koppel, halsbandet ska dels hålla fast kopplet samt göra verkan vid ev drag och kast. Det ska vara behagligt för hunden och inte ställa till skada. Halsbandet/sele får här ses som vår fysiska kontroll över hunden, likväl som bettet är det på hästen. Ju mindre verkan som krävs desto bättre! Jag har alltid provat mig fram. Zelda hatar stryphalsband, svarar med att dra och ligga på. Sele och asstort halvstryp däremot, då är det löst koppel. Ali har en stark tendens att "lägga" sig ner i selen och använda alla sina 15 kilo till att dra framåt. Det ger ett konstant tryck på min axel/arm samt hennes bröstkorg. samt att ben och tassar inte jobbar riktigt. Dessutom, vid exhalterande hundmöten, går hon gärna upp på bakbenen, vilket gör att selen hjälper henne göra det. Strävan är 4 tassar i marken och gärna bakdelen oxå då det behövs. Jovisst, det här med att promenera i koppel, är nåt hon håller på att lära sig, men i dag när vi provade zeldas halvstryp, blev hon en annan. Så det blir en färd till butiken och börja leta och prova. För till den lilla halsen har jag inga halsband som passar. Hon får ju heller inte lyckas åla ur det. Sen får det ju gärna vara lite blingbling och glitter : )

youtu.be/PE_oxyGlBzs

Blev mött efter jobbet i dag av två pigga tjejjer och hussen, hurvida han var pigg förtäljer inte historien : )

Vi traskade upp till bästa hundgården. Så skönt att kunna släppa Ali lös. I dag härjade dom på. Ali gormar och går på över alla som passerar och även dom som inte passerar, även Zelda assisterade lite fast hon hade inte en aning på vad. Och, taaaaadaaaaa! i dag för första gången kom de till riktig lek ute, de är på gång!  Och vi fick det på film.

Ali har ljudresurser som är speciella, vi konstaterade att hon skulle platsa som körare bakom Wolbeat typ.

Så, efter denna promenad hade vi 2 lerhögar med hem, så swish in i duschen. Ali tyckte det var sådär, men njöt av varmvattnet. Zelda har aldrig förstått vitsen med schamponeringar, .

Softa lata lördag. Känns som söndag, även hundarna är laid back i dag. Jag har ägnat några timmar till skolarbetet, och har en av två rapporter klara, yey! Har inlämning på torsdag och har hittat massor med bra mycket roligare saker att göra än dessa.

Ali har lärt sig den hårda vägen, att det inte är en god ide´att försöka ta tuggben från zelda, och definitivt inte försöka stjäla det där zelda gömt det i sin koja. Zelda, med en ängels tålamod och lugn i alla situationer med lilla loppan, drog gränsen där.

Jag beundrar även hennes tålamod på promenaderna. Ali skjuter upp som en raket i energi, när hon får syn på hundar eller annat spännande som dyker upp. Så målet är att inte hetsa upp sig utan titta och gå på alla fyra fötterna i samma tempo. Det här innebär typ 4 steg och sen stå stilla till en början på promenaden. Zelda tar de här ständiga stoppen med ro, för hon vet att om en liten stund är hon lös och fri att röra sig som hon vill. Nu ska jag joina mina fyrfotade hårbollar och softa. Vädret är ju väldigt tillåtande till det i dag

Hela världen skakades om i går! En okänd människa eller vad det var stegade in i huset. I min värld, och zeldas, var det den underbara älskade dottern som kom på visit och skulle sova kvar. I Ali´s värld vete sjutton, men kränkt blev hon. Och högljudd.

Dottern är som tur är uppvuxen med djur och en mycket duktig djurmänniska. Men hur kul är det liksom. Här står en liten ragdoll och gormar som en hel rottis i röstresurser, spänd och vaksam. Accepterade inte denna besökare i hemmet.

Vad som hände i den hjärnan kan man ju alltid spekulera i, men inte ok i alla fall. Hon lugnade sig så småningom, men blängde surt och höll avstånd. Min idol, Cesar, hade sagt "red zone" definitivt.

På natten fövandlades dottern till ett hundätaande monster, med förkärlek för portugisiskt kött. Mitt i natten väcktes vi alla, förmodligen hela huset, av en rasande vrålande hund. Som upptäckt detta monster i soffan. Skällandet fick jag stopp på, men resten av natten låg hon på sin filt och mullrade. Lovar hon var billig!

När dagsljuset kom, så var det tydligen inte dotter som var det värsta monstret, utan den hemska högen av kuddar och täcken. Hundar är bra korkade i bland, just say!.

'Och nej, dotter var ingen ovälkommen gäst nu på förmiddagen, nu var allt som vanligt. Ali har en bra grund i sig, men är en utmaning i mötet ibland. Men kommer bli en riktigt fin tjej när alla hinder är överkommna helt. Som jag sagt tidigare, hon utvecklas och lär sig fantastiskt fort. Nu har hon varit här en vecka.

Blir ständigt imponerad av djurs mentalitet. Hur de går vidare i nuet och inte "gräver" ner sig, som vi människor.

Ali går från klarhet till klarhet. Lilla tjejjen är som en 1-åring i mentalitet. Men som hon anstänger sig att göra rätt!

Promenaderna blir bara bättre och bättre, hennes energi lägger sig, eller rättare sagt, hon hanterar den bättre. Hon börjar förstå att, hon är inte en draghund, utan det är ganska behagligt att promenera bredvid. Matsituationen fortsätter utvecklas, när hon är klar med sin skål, i betydligt lugnare tempo, lägger hon sig fint ner och väntar på att Zelda ska bli klar.

Ali älskar skratt, hon blir så lycklig i hela sin lilla kropp, när människor skrattar : ) dessutom har vi upptäckt en favorit hos henne, förutom det ordinarie hos hund! Hon är helt galen i The!!!!!  Rabar/gräddesmak med en skvätt mjölk, oooh my god sååå gott, hon vibrerade av lycka av sina sippar. Så nu har jag en hund som sitter bredvid och försöker pressa ner tungan i min mugg. Hon provade även utan mjölk och Gamla södersmak, men det var sådär.

Även matten i huset, måste jobba för brödfödan, så i går var hon för första gången ensam med zelda ett par timmar. Min känsla när jag gick, var bekant. Den där känslan när man första gången lämnade sitt barn på dagis och inte visste hur det skulle gå! Men gick så bra så. Hon gnydde lite vid dörren, sen gick hon och lade sig. Nu har jag sån tur att jag kan lägga om tider på dagen, och gå hemnågra timmar mitt på. Så inskolningen att vara ensam längre stunder kommer gå fint.

Hon har även börjat inventera Zeldas mjukisdjurkorg, helt ok för Zelda. Så länge Ali låter bli pipisarna och de stora djuren, utan bara tar de små.

Blir dåligt ned bilder, fotografen jobbar och vingla runt med 2 hundar och balansera kamera samtidigt ör överkurs.

Morgonen startade lugnt, två morgontrötta hundar. Ali vaknade dock till efter frukosten. Så jag fick släppa kaffet hoppa i kläder och ut på snabbrastning med båda tjejerna. Snacka om rivstart för min del, som är van att slöa ett par timmar, även Zelda.

Nåväl, senare när vi återupprättat rutin slööööa, och gjort den ordentligt, så bar vi iväg på en riktig långis.

Ali går från klarhet till klarhet, nu drog hon inte så mycket i kopplet, vilket gjorde jag kunde ha båda i samma hand, och placera Ali mellan mig och Zelda. Där hon hamnar i en trygg och lugn vagga. Detta gjorde att hon kunde se och upptäcka saker runt sig på annat sätt.

Även i dag hade vi turen att stöta på en som vet hur man hälsar på en hund, som gärna vill hälsa, men saknar skills att förmedla på rätt sätt. Ali ställer sig rakt framför och råskäller med viftande svans, Zelda som älskar människor, går mellan med viftande svans och sitt lugn. Ali är inte lättövertygad, och måste bara försöka skrämma den som hon vill hälsa på.

En normalt funtad människa blir osäker och förmedlar det vidare till den redan osäkre men glada nyfikna. Men nu är inte vi hundmänniskor normalt funtade, utan vi sätter oss på huk och lockar fram. För varje gång detta sker, lär sig Ali att de flesta vill henne väl.

Hundmöten däremot är ett kapitel för sig. En energisprutande studsande ylande orm, låter det vara för tillfället. Förutom att vi ställer oss stilla och väntar på att utbrotten ska lägga sig.Har en regel, låter aldrig mina hundar hälsa på andra hundar i koppel och mina hundar ska alltid vara lugna och mottagliga. Min älskade kloka Zelda gjorde nåt extraordinärt, i skogen mötte vi en inte helt balanserad hund, Ali drog igång och jag höll Ali nära mitt ben, Målet var att hon skulle ha 2 ben i marken. Fina Zelda ställde sig mellan den passerande hunden och Ali! har en riktigt bra assistent där : )

Enriktigt lång bensträckare i dag : )

Ingen fick en endaste utskällning. Duktiga fina Ali klarade alla möten med människor som passerade med A ++++. Nästa steg är att vi kan stå och prata med någon, utan muller och garnityr. Hundmöten är däremot komiska, Ali blir ett studsande yrväder. Men även där var hon i dag tyst. Men lovar att den hunden har fjädrar i bakbenen.

Vi avslutade stadspromenaden i hundgården, med massor av befriande bus. Hon är så typiskt unghund och valpig i sitt sätt. Vi hade ett riktigt exploderande och lösgörande lek. Även Zelda och Ali började så smått leka! Dessutom......lärde sig sitta vackert bara sådär. Zelda tar allt med ro som bara hon kan. Jag brukar inte döpa om mina hundar, de har alla sitt namn de fått, för det är dom. Men Ali skulle passa att heta Vilda, vi får suga på den ett tag. Hon lystrade på det i alla fall när jag kallade på henne.